Kärt barn har många namn brukar det heta och det stämmer verkligen. Om vi backar bandet en sådär femton år bakåt så var det en våt, härlig dröm att spela elitfotboll i den nästhögsta serien. Nu är vi där vi är och vill så fort som möjligt härifrån.
Det snackas mycket om det nya teveavtalet som kommer att ge klubbarna ett rejält klirr i kassan. Ja, för de allsvenska klubbarna. För ett år sedan blev det klart att Discovery köpt tv-rättigheterna till allsvenskan och superettan mellan 2020 och 2025 för, enligt uppgift, mer än 3 miljarder kronor. Det är dubbelt så mycket pengar som det nuvarande avtalet med C More ger. Tror fan att att alla vill spela i allsvenskan då eftersom 75% av pengarna går till de allsvenska klubbarna.
Jag tycker mig se en rejäl tuppfäktning i årets Superettan. De större klubbarna förstår hur viktigt det är att tillhöra allsvenskan inom två år. Helsingborg är den stora draken som satsat rejält på årets spelartrupp. När man t.o.m lyckas signa upp Sveriges lagkapten Andreas Granqvist till klubben så förstår man att en allsvensk plats nästa år är ett krav för PeO Ljungs lag. GAIS, Öster och Halmstad kommer säkert tillhöra toppen och slåss om de tre översta platserna. Tyvärr finns det ytterligare en knippe klubbar som också har potential att vara med där uppe.
För J-Södras del kom degraderingen från allsvenskan till superettan i ett jobbigt läge. Inte bara för att det är jobbigt att åka ur. Vi var på väg att etablera oss. Ekonomin ser bättre ut än vad den gjort på länge och det kändes som att vi växt in i den allsvenska kostymen. Säsongens sämsta insats nere i Trelleborg gjorde att vi hamnade där vi hamnade.
Årets J-Södra kommer att kunna smyga med bakom jättarna. Ett ypperligt läge att slippa pressen och stressen från pressen. Presskåren tippade J-Södra femma och det är väl en hyfsat rimlig värdering av laget. Det finns mycket allsvensk rutin och det finns ungdomlig entusiasm i laget. Vi har en tränare som kan Superettan och som vet vad som krävs för att bli ett topplag. Vi har väl egentligen alla egenskaper för att kunna utmana om de åtråvärda platserna. Det viktigaste: ödmjukheten. Den måste finnas. Vi är inte bättre än något annat lag när vi startar serien. Alla lag börjar på noll. Jimmy Thelins klyschiga ”en match i taget” och ”vi summerar säsongen efter trettio omgångar” måste gälla även i år.
Känslan såhär bara ett par dagar innan avsparken mot GAIS är att vi kan få det riktigt jobbigt i år. Hur motiverade är vi att ta oss upp igen? Är Daryl på humör? Orkar Tommy? Är Frank lika vass som i Dalkurd? Kan Jakob Orlov göra mål? Fredrik Olsson? Jeppe? Jag hoppas att vi är det. Jag vill att vi är det. Jag ber att vi är det.
På söndag är vi på´t igen.
Vi syns i Götet!
DESSUTOM…
# Jag önskar aldrig att det går bra för PeO Ljungs lag. Gärna sist i min bok.
# IFK Värnamo blir årets skräll lag. Inte bara för att de slog oss senast. Roar Hansen är perfekt för Värnamo och sen är ju Thern tillbaka där i kulisserna.
# Charmigt att JW skötte det officiella instagramkontot härförleden. Mer sånt!
# Mycket snack om Edin givetvis. Och jag vet att han säkert kommer att göra mål på oss. Men lika säker är jag att vi gör mål på Mr Mehic.
# Inget ont om HBK-Mackan men jag hade nog velat se Karlsson/Liljenbäck i mittlåset.
# Skrällen: Jallow börjar på bänken!?
# Jakob Orlov kommer att bli otroligt nyttig i år. Men. Gärna något mål också.
# Har vi ”råd” med att ha både Fredrik Olsson och Arni Vilhjalmsson på bänken?
Den jävliga serien
