Det är svårt att veta var man ens ska börja efter ännu en sådan här eftermiddag.
Jönköpings Södra förlorar hemma mot Tvååkers IF med 0–1. Bara den meningen borde vara tillräcklig för att väcka reaktioner i en förening som gick in i året med ambitionen att ta sig uppåt och med ett uttalat mål om spel i Superettan 2027.
Men det värsta är egentligen inte att vi förlorar mot Tvååker.
Det är hur vi gör det.
Det finns ingenting.
Ingen tydlig idé. Ingen offensiv kraft. Ingen känsla av att det finns en plan för hur J-Södra ska föra en fotbollsmatch och bryta ner ett motstånd på Stadsparksvallen. Mer än halva säsongen har gått och fortfarande står man på ståplats och försöker förstå vad vårt grundspel egentligen ska vara.
Det går inte längre att hänvisa till att saker behöver tid.
Hur bänkar man sin kapten?
Jonathan Drott är en av våra mest rutinerade spelare, en mittfältsgeneral med enorm betydelse för laget och dessutom lagkapten. Han har under flera säsonger visat vilken klass han håller på den här nivån.
Hur bänkar man honom?
Arvid Eriksson har flyttats in centralt och gör det förvisso bra. Men det sker på bekostnad av Drott samtidigt som Arvid var lysande som högerback tidigare under säsongen.
Och där finns ett av årets stora problem: vi spelar aldrig ihop ett lag.
Spelare kommer in och försvinner. Positioner ändras. Startelvor ändras. Det laboreras vecka efter vecka. Hur ska ett lag hinna sätta sig när det hela tiden ska ändras och flyttas runt?
Jag vet ärligt talat fortfarande inte vad tanken är att vi ska vara för fotbollslag. Efter 20 omgångar är det rätt häpnadsväckande.
Ett märkligt sommarfönster
Det var offensivt det skrek efter förstärkning i sommar. Ändå sitter man nu här och undrar vad planen med fönstret egentligen var.
Marokhy Ndione värvades efter en lång period med väldigt lite fotboll i benen. Han skadade sig tidigt och är fortfarande inte redo. Otur, såklart, men det var en chansning redan från början.
Ramol Sillamaa lånades in och spelade en del direkt, men har sedan hamnat på bänken. Ska vi låna in en spelare tycker jag att han ska spela och göra skillnad. Annars kan vi lika gärna ge minuterna till egna talanger som Romeo Andersson eller Elias Boulos.
Därtill kommer Ville Hellgård Knudsen från GAIS P19, Koshaba som knappt spelade i Tvååker och Petrus Kocadag, 30+, från division 4.
Man kan säkert hitta argument för var och en av de här värvningarna. Men tittar man på fönstret som helhet blir jag inte klok på det. När det så tydligt skrek efter offensiv kvalitet hade jag mycket hellre sett att man la resurserna på en etablerad offensiv spelare som kunde gå rakt in och höja laget.
För en klubb med vår ekonomi behöver vi träffa rätt. Vi behöver inte flera kanske – vi behöver någon som gör skillnad.
En bortaseger på 20 omgångar
Det har funnits bra prestationer och segrar på Stadsparksvallen, både mot bottenlag och bättre motstånd. Hemma har det åtminstone stundtals sett bra ut.
Bortaspelet är en helt annan historia.
Efter 20 seriematcher har J-Södra fortfarande bara en enda bortaseger. Den kom mot Ängelholm.
En bortaseger på två tredjedelar av en säsong.
Det duger inte.
Det går framför allt inte ihop med det som sades inför säsongen. Det här var året då J-Södra skulle ta nästa steg. 2027 skulle vi spela i Superettan.
Istället har vi spelat 20 omgångar och fortfarande är det svårt att förstå vad J-Södra vill göra på en fotbollsplan.
Då måste man också börja prata om ansvar.
Vi står kvar
Vi supportrar står kvar.
Vi har stått där i framgång. Vi har stått där när föreningen fallit genom seriesystemet. Vi står där efter en bedrövlig 0–1-förlust mot Tvååker och vi kommer stå där nästa gång solen skiner över Stadsparksvallen.
Det är vad det innebär att vara södrait.
Jönköpings Södra är större än en tränare, en sportchef eller en styrelse. Klubbens historia, människorna, läktaren och generationerna av södraiter försvinner inte för att en sportslig ledning misslyckas.
Den här ledningen tar inte Södra ifrån oss.
Men just därför måste man också kunna kräva ansvar av dem som förvaltar klubben här och nu.
Mer än halva säsongen är spelad. Spelidén är fortfarande svår att hitta. Resultaten är långt ifrån de uttalade ambitionerna. En enda bortaseger på 20 omgångar är ett faktum.
Och detta under säsongen som skulle ta oss närmare Superettan.
Det finns inget annat ord för det.
Det är ett fiasko för den sportsliga ledningen.
/ MATTIAS SÖRENSSON
